Josefins Dagar

Milo är som ett plåster på mig. Inget är roligt om inte jag är med. Så fort jag satte ned honom på golvet på kyrkis så grät han. Om inte jag satt där också så han kan hålla i mig. Han vill inte upptäcka världen mer, han vill bara vara med sin mamma. Så hon som jobbar på kyrkis har fått vara med Estelle och spelat Ballongspelet som vi alltid gör på kyrkis för det är mission impossible för mig när Milo är så här. Hur ska det gå när han ska bli lämnad på förskolan. Jag oroar mig redan!!