Josefins Dagar

Min dagbok.

Min Himmel

Idag var sista dagen på jobbet
Jag var rätt seg men försökte jobba på

Så när jag står i knäckebrödshyllan
Så får jag en flashback av vad jag drömt under natten
Jag minns inte hela, bara att det var en sån där intensiv dröm
Som känns så verklig så man undrar om det har hänt eller ej.

Jag drömde nånting med H,
Vi var tillsammans, Det var upp och ner.
Skakigt och kärleksfullt.
Och sen ett barn, en pojke hade vi.


Dagarna flyter på sen han försvann
Det går bra, jag tänker på honom utan att överdriva
flera gånger varje dag, vad vi gjorde, vad vi sa.
Jag tycker om det, minnas. Det är fint.

Men sen ibland då kommer den där insikten
om att han verkligen är borta.
Vi har inte gjort slut och han har inte flyttat
Han är borta på riktigt, borta från jorden i alla fall
Då gör det så ont i mitt hjärta att jag vill plocka ut det.






Alla har sin egen tro på vad som händer efter döden.
Jag har också en egen bild, det är alltid lite lättare för
då känns det för mig som att jag vet var han är.
Så här ser du ut i min himmel.

Det finns djur, natur och änglar i harmoni.

Så är sorgen, den kommer i olika etapper, sorg, ilska, saknad mm. Men det är bra att du kan skriva och prata om det! Din himmel är jättefin och harmonisk, det är så det är tror jag.



Puss älskling!